Vi går på lägenhetsvisningar, jag bakar kakor, jobbar mig trött, åker söderut och norrut, är dålig på att blogga. Ute är det fortfarande minusgrader.
Men här hemma breder våren ut sig.

Jag har nya kläder.

En randig vårklänning.

En liten, liten skjorta.

Och den finaste 50-talsklänningen.

Ikväll kände jag mig fruktansvärt huslig och ställde mig således och bakade kokosdrömmar. Här får ni receptet (som jag hittade här), kära vänner:

200 gram smör
1 1/2 dl socker
En gnutta vanilj
2 1/2 dl kokos
2 tsk hjorthornssalt
4 1/2 - 5 dl vetemjöl

Blanda socker, smör och vanilj. Tillsätt sedan kokos, mjöl och hjorthornssalt. Rulla degen till små kulor och grädda på en plåt täckt med smörpapper i 15 minuter i en 150-graders varm ugn.

När jag var hemma över jul fick jag äran att raida fritt i mormors och morfars gamla stuga ute i skogen. Älskart. Att gå på skattjakt. Precis så känns det. Inte i nivå med UnderbaraClaras tant Märta direkt, men oerhört fint ändå.

Jag kom hem med en mintgrön pall, flera gamla trälådor, tjusiga plåtburkar, telefonhylla i string och en massa annat fint.

Det här är nog favoriten. Världens finaste bricka tror jag bestämt.

38 böcker innehållande bland annat fejkade orgasmer, den precisa konsten att stycka ett djur, komiska utflykter i krig, porrdebatt och många cigaretter (ej konsumerade av mig, men däremot huvudpersonerna i mina böcker). Där har ni mitt läsår 2009. Jag behöver väl knappast säga att jag ser fram emot ett lika spännande 2010?

Vill ni ha lite lästips av mig (och hur kan ni inte vilja det efter den inledningen?) kommer här min topp tio av 38 möjliga.

Ett språk och en berättelse som känns i maggropen och periodvis får en att hålla andan. Ibland räcker det så.

♥ 2. Julie & Julia – My year of cooking dangerously av Julie Powell

Jag älskar knäppa projekt (som att laga 524 franska recept på ett år, de flesta innehållandes lever och den vidunderliga kombinationen gelé och kött), och framför allt älskar jag när de genomförs med passande mängd svordomar, psykbryt och svart humor.

Här låter jag bästa Annika Marklund förklara med all önskvärd tydlighet varför denna bok ska läsas.

Om du är som jag har du någon gång undrat över vad som händer när döda kroppar bryts ner eller vad lik har för roll i biltester. Då ska du läsa journalisten Mary Roachs underbara skildring om allt som kan hända våra kroppar post mortem. Om inte, då ska du kanske låta bli att öppna denna boken.

Varje gång jag försöker beskriva det fantastiska i denna bok tar det stopp. Jag vet inte riktigt varför. Jag vet bara att den borde läsas.

Fantastiska, fantastiska Mary Roach igen. Som denna gång, med torr humor och galet underhållande fotnoter, berättar om kombinationen sex och vetenskap. Älskart.

Det är något med kombinationen katastrofala händelser, svart humor och snärtiga formuleringar som gör mig alldeles pirrig i magen.

För er som vill drömma er bort till bohemliv i Italien. Stenhus, plommonträd, örtträdgård, vin och böcker.

Delikat deprimerande om livets meningslöshet och om att alltid längta efter något annat.

En högst underhållande berättelse om en högst ofrivillig krigskorrespondent. Ja, han är engelsman. Och ja, det hände på riktigt.

Mitt bloggår började i april. Då hade jag för mycket fritid, sådde blommor och sydde vimplar.

I maj var jag kär i våren. Jag cyklade, luktade på hägg och syren, drack vin på balkongen framför fantastiska natthimlar och sprang på loppisar.

I juni började fler än fem personer om dagen läsa min blogg, halleluja (inte för att ni fem inte var uppskattade). Och resten av juni var som juni ska vara. Med jordgubbar och en regnig midsommar.

I juli var det finsommar. Jag hade min söta familj på besök, drack jordgubbssmoothies varje dag, läste, drömde om ett hus, lyssnade på sommarregn och åkte till ljuvaste Hälsingland.

Jag njöt av det sista av sommaren i augusti, med egengjort iste, lata eftermiddagar på balkongen, fina ord och pimms innan det var dags att bli kontorsråtta igen.

Det blev september och höst med det. Då blev jag extremt pysslig, huslig och tesugen. Och jag klippte av mitt långa hår.

I oktober flydde jag mest Stockholm. Hem, till Hälsingland och till en stuga i skogen. En hel del plocka svamp, traska i skogen och loppisshoppande. Bland annat världens tjusigaste gamla skolkarta.

Till sist kom vintern. I alla fall hos mig. Jag tjuvstartade redan i november och började julpyssla som en tok.

I december blev det vinter på riktigt. Till och med i Stockholm. Jag blev barnsligt förtjust när allt det fula täcktes under ett vitt fluffigt täcke. Jag bakade julgodis, fick riktiga skatter i julklapp, lekte med sötaste småsyskonen och nu väntar jag på ett nytt år.

God jul! Nu är jag på väg hem till mörka skogar. Vi ses snart igen.

Att baka julgodis kan vara farligt för det psykiska välbefinnandet. Det upptäcke jag häromveckan när jag fem minuter in i julbaket, efter en sekunds ouppmärksamhet, fick se en kastrull med kola koka över. Över hela spisen. Det fick mig (så klart) att ifrågasätta min duglighet som människa. (Scenen utspelade sig ungefär på följande vis: Jag: "Jag är en dålig människa!", medan tårarna sprutade och pojkvännen med aktningsvärt stort lugn torkade upp efter mig). När kolan kokade över för andra gången funderade jag en kort sekund (okej, i flera långa sekunder) på att lägga mig ner på golvet och ge upp.

Men efter denna lilla fadäs repade jag mig och fick ihop lite julgodis, som både smakar smaskens och ser fint ut. Jag tänker ge bort det i jul, och vill ni göra detsamma får ni recepten här.

Den oberäkneliga chokladkolan blev ordentligt god. Blanda 4 dl sirap och 3 msk kakao i en tjockbottnad kastrull som rymmer minst 5 liter (viktigt det där...). Häll därefter i 5 dl grädde och 4,5 dl socker. Låt kolan koka till 125 grader, eller gör ett kulprov. När kolan är klar är det bara att hälla upp på ett bakplåtspapper, och skära i bitar när den har svalnat. Detta recept blir ungefär hundra kolor.

Enklare än så här blir det inte. Urgoda nougatmandlar görs genom att rosta mandel i ugnen i 200 grader, i tio minuter. Blanda lika delar kanel och kakao i en skål. När mandeln har svalnat kan du rulla in varje mandel i ett tunt lager nougat och sedan rulla dem i kakaoblandningen. Förvara mandeln i kylen.

Jag tycker vanlig ischoklad kan vara rätt trist, men denna varianten, smaksatt med chili och kardemumma, är en helt annan sak. Blanda 400 gram hackad 70-procentig chilichoklad (ett tips för att slippa stå och hacka choklad är att istället banka chokladförpackningarna mot diskbänken) och 100 gram kokosfett i en kastrull. Smält och tillsätt sedan ungefär en tesked malen kardemumma. Häll chokladen i en kanna och fyll ungefär 70 små formar. Förvara i kylen.

Snön fortsätter att falla och inte ens SL (som allt som oftast bidrar med en inblick i livet som boskap) kan råda bot på de julkänslor som det för med sig. Kvällen har spenderats med julklappsinslagning medan karln var på galej med jobbet.

När ändå julklappar är på tal kan jag passa på att tipsa om ännu ett julpysseltips som jag har förberett åt er. Det är det enklaste av enkla julpyssel, nämligen julkort. Enkelt och roligt att göra, och gör julklapparna oändligt mycket finare.

Jag kan inte låt bli att visa er en av mina julklappar. Min minsta lillebror, som bara är två äpplen hög, ska få urtjusiga vintagekläder. Det är aldrig för tidigt att börja skolas.

Idag har det snöat nätta flingor oavbrutet. Jag älskar det. Det är som att allt saktar ner när det snöar. Allt blir lite mjukare i kanterna.
Och att pulsa i snön med svarta mormorskängor får mig att känna mig som Madicken. Mycket bättre än så blir det knappast.

Hur är det meningen att man ska kunna hålla sig från att köpa godis när det
paketeras så här sött?

Mitt julbak har börjat med oanade lågpunkter. Mer om det senare. Medan min pojkvän torkar spisen tänkte jag ge er ännu ett litet julpyssel. Denna blogg har ju i princip bara blivit en julblogg nu för tiden, men jag förutsätter att det inte finns några invändningar mot det.

I alla fall, dagens julpyssel: Dagisgirlanger. Jag vet inte hur er barndom utspelade sig men hos mig var i alla fall dessa girlanger pysslet du jour på dagis. Och i och med det behöver jag knappast påpeka att det är hur enkelt som helst att genomföra. Det blir givetvis snyggast om man använder klister för att fästa ihop ringarna, men såvida du inte har överjordisk tålamod skulle jag rekommendera häftapparat.
God jul på er.

Idag hittar ni mig här, ta en titt vetja!

I helgen ska jag baka så det står härliga till. Jag ska göra julgodis i mängder och sitter just nu och planerar för fullt. Kanske blir det något smaskigt recept från underbaraste Claras jultidning, som damp ner i brevlådan (egentligen igenom brevinkastet men "damp ner i hallen" låter inte lika gemytligt. På något vis) igår.

De senaste dagarna jag haft fullt upp med jobb och dessutom ett roligt på projekt som ni får se på fredag. Då tycker jag att ni ska hålla utkik här.